Mellan 1948 och 1958 fanns flygvapnets från början tre stycken Tp 47 Canso (Catalina) baserade på F 2. En av de tre Catalinorna sköts ned av sovjetiskt jaktflyg då spaning bedrevs efter den försvunna DC-3. De två kvarvarande Catalinorna ombaserades därefter till F 8 Barkarby där de tjänstgjorde fram till 1966.

De två Catalinorna har hela natten den 16 juni utan framgång sökt efter DC-3an. Sökområdet har på grund av vind och strömförhållanden allteftersom flyttats norrut och de båda planen befann nästan tio mil norr om den plats DC-3an troligen var då man förlorade kontakten. Kl. 04.09 fick F 2 på Hägernäs ett meddelande från ena Catalinaplanet: ”Skenanfall av två MIG-plan.” Två minuter senare kom ett nytt meddelande: ”Vi är beskjutna med spårljus, 20 mm. Det slår till höger.” 04.15 kommer det ett meddelande från den andra Catalinan: ”Jag är beskjuten och träffad flera gånger.” 04.20 hade planet skadats så illa att det tvingades nödlanda. Besättningen på det västtyska lastfartyget Münsterland, som bevittnat hela händelsen, plockade upp flygplanets besättning. Alla överlevde, men piloten Carl Olof Arbin och navigatören Ove Engberg sårades.

På F 2 fanns också FRAS (Flygvapnets radarskola). Där utbildades bland annat personal inom stridsledning (av flyg) och luftbevakning. Detta skedde med hjälp av för den tiden mycket modern och avancerad teknisk utrustning. Åren 1951-61 fanns även Flygvapnets Väderskola på F 2.

Flottiljchefer: A. Örnberg (1926-29), C.A F:son Egerstöm (1929-32), S.A. Flory (1932-34), H.G H:son Enell (1934-36), H. Sundin (1936-44), S.O.H. Swenow (1944-48), C.R. Weidling (Tjf chef 1948-49), K.O.G. Sandberg (1949-57), T.P. Sjölin (1957-70), A. Persson (Tjf chef 1970-71) K.W. Normelius (1971-74).