Samtliga sjöflygplan som är baserade vid flyghamnen i Hägernäs är privatägda i någon form. Ägargrupperna består av mellan 2-7 personer som delar på ansvar och kostnader men framförallt glädjen och nyttan av ett eget flygplan. Flygklubben förvaltar klubbhus, tank och bryggor och har i dagsläget inget eget flygplan.

Under vintern konserveras det flesta maskinerna och ställs undan i hangarer och lador i Stockholmstrakten. Det i särklass vanligaste normalklassade sjöflygplanet är högvingat och tillverkas av Cessna. Tillverkaren har under åren gjort ett flertal modeller och varianter med olika motorer och egenskaper och det Cessnaplan som finns vid Hägernäs är antingen av modell 185 eller 206. Att starta från vatten kräver lite starkare motorer, både för att komma upp från en blank vattenyta men också för att kunna starta med den högre tillsatsvikt som flottörerna utgör. Mindre motorstarka modeller som Cessna 172 är därför mindre vanliga, även om det finns. Många flygplansindivider är till åren gångna men eftersom det underhålls regelbundet och komponenter byts ut enligt tillverkarens underhållsprogram kan livslängden inte jämföras med t.ex en bil. I praktiken innebär det att även om flygplanet är 50 år gammalt är det flesta komponenter såsom motorer, instrument, slitagedelar etc. Utbytta ett antal gånger beroende på kalendertid eller gångtid. Skrov och skalplåtar är även de omlackade och underhållna. Sjöflyg är generellt sett dyrare än motsvarande landflyg i klubbregi. Det beror på flera saker såsom högre försäkringskostnader, högre underhållskostnader och det faktum att man ofta använder större flygplan än vad som annars är vanligt inom klubbflyget. Utslaget på ett år flyger också ett sjöflygplan mindre än ett landflygplan varför det blir mindre flygtimmar att fördela kostnaderna på.